tisdag 29 juli 2014

Stora funderingar i ett litet huvud...

Detta är Mirja Janssons bildörr! Eller var, jag vet inte om hon har kvar samma bil idag. Varför i hela världen plåtar man ett dörrhandtag på en bil?
Satt faktiskt och funderade över detta när jag plockade lite bland mina bilder. Vi var ute och fotade, Mirja och jag nere vid "Suckarnas kaj" här i Göteborg. Hon tog ingen bild på sitt dörrhandtag, men jag. Förmodligen därför att jag tyckte det var en vacker bild, både form och färg stämde så bra. Vad säger du?

En norrman i en bubbelpool på Hurtigrutten efter ett krftigt regnväder! Varför i hela världen plåtar jag en okänd gubbe i en bubbelpool ombort på Hurtigrutten? Ja det kan man ju faktiskt undra över. Antagligen såg jag det roliga i att han glad och alert myser bland bubblorna medan regnbågen håller på att försvinna i bakgrunden. Men är bilden så jävla rolig egentligen? Vad säger du?


Ett halvruttet äpple, kan det va nåt? Nej inte ett skit. Äpplet är lika skrynkligt och visset som jag själv kan känna mig ibland. Men varför offrade jag tid på bilden och efterarbetet i datorn? Onödig tid på ett rynkigt halvruttet äpple, tid som jag hade kunnat ägna åt något mer upplyftande och viktigt. Är detta verkligen någonting att ha? Vad säger du?

Ibland när jag sitter och kuckelurar i massagfåtöljen undrar jag vad jag sysslat med under alla 53 år. Har ju egentligen inte gjort något nyttigt alls. Bara glidit omkring med kameran runt halsen eller hängande på axeln. Runt om i världen har jag strossat omkring utan att har den minsta susning om vad det skall bli av det jag sysslar med. Jag har förvisso överlevt på detta, men till vilken nytta för världen?

Jag har faktiskt börjat städa bort delar av mitt liv. Scannat in bilder jag vill ha kvar, bilder med starka minnen och viktiga för mig personligen. Det kommer inte att bli så många, det lovar jag. De kommer att vara hanterbara för eftervärlden. Resten har jag klippt och kört i förbränningen. Inga negativ, dia eller färgneg skall spridas utanför min dörr. Ingen av mina fyra barn skall behöva släpa runt eller ta tillvara på detta efter mig. När de tänder i ugnen skall allt gammalt skräp vara väck.

Inga andra kan ju heller vara med och dela mina upplevelser än de som just då fanns på plats. Är inte så säker på att de vill göra det heller, inte alla i varje fall. Det känns lite tråkigt just när man sitter och tittar på gamla bilder men varje gång jag tagit säcken till förbränning så känns det jävligt bra. -Där rök den skiten, kameler, nakna kvinnor, båtar, bilar och en massa husdjur. Det blir en salig blandning i varje säck skall ni veta.....
pappa B

Inga kommentarer: